Skip to Navigation

Om sondnäring

Vad är sondnäring?

Sondmatning är indicerad för patienter som har en fungerande eller delvis fungerande magtarmkanal men som inte kan eller inte vill äta tillräckliga mängder vanlig mat eller orala kosttillägg för att tillgodose sina näringsbehov, eller för vilka oralt intag är kontraindicerat, t.ex. medvetslösa patienter eller patienter hos vilka nedsväljning är förenad med risk (Stratton RJ, Elia M, 2007)

I europeisk lagstiftning (direktiv 1999/21/EG) definieras sondnäring som användning av dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål.[1]

Sondmatning är indicerad för nutritionsbehandling av patienter med en lång rad indikationer. Sondnäring kan användas för att öka eller säkerställa nutritionsstödet vid otillräckligt oralt födointag, t.ex. för patienter med neurologisk dysfagi, patienter som genomgår omfattande operationer för cancer i huvud och hals eller magtarmkanalen och patienter med svåra skador.[2,3]

Parenteral nutrition innebär att näringen tillförs intravenöst. Denna form av näringstillförsel är indicerad när enteral nutrition inte är möjlig eller är kontraindicerad. Exempel är ischemi eller obstruktion i tarmen, svår malabsorption och fistlar med stort flöde.[4]

Ett flertal sammanslutningar anser att enteral nutrition är att föredra framför parenteral nutrition, t.ex. American Society for Parenteral and Enteral Nutrition (ASPEN), Society of Critical Care Medicine och brittiska National Collaborating Centre for Acute Care. Deras riktlinjer visar tydligt de gynnsamma effekterna av enteral nutrition jämfört med parenteral nutrition och bygger på solid vetenskaplig litteratur om olika typer av patienter.[5,6]