Symtom på mjölkallergi hos bebis och barn

Eksem är en inflammation i huden som leder till sprucken, röd, vätskande eller torr och ofta kliande hud. Det finns många typer av eksem, som ser olika ut och som uppstår på olika ställen på huden. Exempelvis atopiskt eksem, även kallat ”böjveckseksem” då de vanligtvis uppkommer hos yngre barn i vecken där lederna böjs. Eksem kan utlösas av en allergisk reaktion t.ex. mot viss mat. Av sjukvården får du råd om hur du ska sköta om ditt barns eksem och om det finns anledning att utesluta någon speciell mat.

Nässelutslag är lätt upphöjda, intensivt kliande hudutslag, som vanligtvis omges av en rodnad eller rödflammig hud. Utslagen kan vara allt ifrån knappnålsstora och blås–liknande till decimeterstora utslag som breder ut sig över huden. Nässelutslag kan vara ett symtom på matallergi. Vissa barn med IgE-förmedlad allergi kan reagera med nässelutslag om deras hud kommer i kontakt med den mat barnet inte tål.

Svullnad i ansiktet beror på att vätska samlas under huden och kan vara tecken på en allergisk reaktion. Vid en allergisk reaktion förekommer svullnaden nästan alltid samtidigt med klåda och irritation i huden. Även om denna typ av svullnad är vanligast i ansiktet, så kan den även förekomma på andra delar av kroppen.

Utslag kan göra att huden blir röd, kliar, blir varm, ojämn, torr, sprucken, får blåsor och kan göra ont. Orsakerna till hudutslag varierar och därför också behandlingen. Om ett barn får hudutslag kan det ibland vara ett symptom på födoämnesallergi. Ta kontakt med BVC eller läkare.

Under de första månaderna bajsar de flesta spädbarn en mjuk och flytande avföring. Ammade spädbarn bajsar vanligtvis oftare än barn som matas med modersmjölksersättning. Vissa spädbarn som ammas kan bajsa efter varje matning, andra betydligt mer sällan. Barn som ammas är sällan förstoppade. Förstoppning innebär att barnet bajsar sällan och att bajset är svårt att få ut. Om du upplever att ditt barn har stora besvär med att bajsa och är ansträngt och har ont i samband med bajsning, kontakta BVC.

Kräkningar och uppstötningar är vanliga hos små barn och går oftast över när barnet börjar sitta eller stå upp. Om barnet även i vila har upprepade kräkningar, hosta eller andra luftvägsbesvär, gråter otröstligt, har dålig andedräkt och rapar mycket kan detta vara tecken på sjukdom. Maginnehållet vid uppstötningar eller kräkningar kan ge en brännande känsla i matstrupen eller svalget och kan på sikt leda till att slemhinnan i matstrupen blir irriterad. Barnet kan då t.ex. matvägra och spänna ryggen eller hela kroppen som i en båge. Om detta händer medan du matar barnet, eller ditt barn inte växer som det ska, kontakta barnets läkare.

Blodstrimmigt bajs förekommer ibland hos helt friska spädbarn och är då övergående. Om barnet verkar nöjt, äter bra och växer som det ska finns det i regel ingen anledning till oro. Ihållande förekomst av färskt blod i större mängd i kombination med att barnet också mår dåligt, kan bero på en slemhinneskada i nedre delen av magtarmkanalen. Blödningar från barnets övre magtarmkanal kan istället mörkfärga bajset. Mörkt bajs kan också bero på sådant som barnet ätit, t.ex. blåbär, vissa modersmjölksersättningar eller blod från mammans såriga bröstvårta. Rådfråga BVC eller läkare om du misstänker blod i ditt barns avföring.

Plötsligt uppkomna och tätt på varandra följande lösa och vattniga avföringar beror oftast på magsjuka orsakad av virus, eller i vissa fall av bakterier. Vid upprepade diarréer är det viktigt att snabbt ersätta de salter, mineraler och den vätska som barnet förlorat. Barn under 1 år är särskilt känsliga för att snabbt bli uttorkade eller drabbas av störningar i saltbalansen. Använd färdig vätskeersättning som finns att köpa på apotek. Fortsätt att ge bröstmjölk eller modersmjölksersättning. Låt större barn äta det de vill ha och gör inga speciella begränsningar i maten. Kontakta sjukvården om barnet inte förbättras inom 24 timmar eller är mycket medtaget och inte verkar behålla given vätska. Detta är särskilt viktigt om ditt barn är 6 månader eller yngre. Långvarig diarré kan ibland bero på en inflammation i tarmen och är då inte övergående. Kontakta BVC om ditt barn har kvarstående diarréer som du misstänker inte är orsakade av magsjuka.

Uppblåst mage kan ge barnet magknip. Det kan också ge barnet en känsla av uppkördhet/mättnad med minskad aptit som följd. Uppblåst mage är vanlig hos ammade eller flaskmatade spädbarn som äter snabbt. Om besvär med uppblåst mage förekommer samtidigt med dålig viktuppgång, kräkningar, diarré och blodiga eller mörka avföringar kan det vara tecken på sjukdom hos barnet.

Små barn skriker av och till, speciellt under de första månaderna i livet. Att skrika är det lilla barnets sätt att dra till sig uppmärksamhet när det t.ex. är hungrigt eller vill vara nära och bli buret. Ett barn kan verka ”missnöjt” även när du matar eller försöker lugna barnet och det är vanligt att små barn har en skrikperiod på kvällen innan nattsömnen. Vid 3-4 månader avtar oftast skrikigheten. Om gråten kommer vid samma tid dag efter dag och om ditt barn i övrigt under dagen är lugn och nöjd, växer och går upp i vikt, finns ingen anledning till oro. Barn med ihållande kolik/skrikighet som inte går upp i vikt, som har större kräkningar flera gånger om dagen eller har andra matningsproblem bör undersökas av en läkare. Ihållande kolik och otröstlig gråt och kinkighet kan ibland vara ett tecken på överkänslighet mot viss mat.

Väsande eller pipande andning hos barnet beror ofta på förkylning. Om andningsbesvären blir långdragna eller är ofta återkommande, ta kontakt med BVC eller läkare, eftersom långdragna andningsbesvär ibland kan vara tecken på astma. I vissa fall kan matallergi leda till symtom från luftvägarna. Eftersom denna typ av matallergier kan leda till allvarliga reaktioner, bör barn med matallergi och andningssymtom undersökas av läkare.

Nysningar beror oftast hos mindre barn på en virusinfektion, men kan ibland vara symtom på allergi. Ta kontakt med BVC eller läkare om barnet nyser och verkar ha envisa problem med luftvägarna.

Ta kontakt med BVC om ditt barn har långvariga sömnstörningar, med orolig sömn både dag- och nattetid och om den störda sömnen är kombinerad med andra symtom, som gör barnet oroligt, skrikigt, utmattat och kinkigt också under barnets vakna tid. Barnet kan behöva hjälp med att komma in i en fungerande sömn- och vakenhetsrytm. Svåra långvariga sömnstörningar kan ibland bero på sjukdom hos barnet.

Att barnet svettas på natten är vanligt och i de flesta fall helt normalt. Det är viktigt att skilja nattliga svettningar som har medicinska orsaker från de som beror på att det är för varmt i rummet eller att barnet har för varma sängkläder. Fråga din BVC-sjuksköterska eller läkare om råd om du upplever att ditt barn svettas så mycket att det har obehag av det och ofta vaknar av fuktig pyjamas eller fuktiga sängkläder.

Barnets vikt och längd kontrolleras regelbundet, speciellt under första året. Hur barnet växer följs sedan under hela uppväxten och dokumenteras i en tillväxtkurva. Om barnet inte växer eller går upp i vikt som förväntat bör det undersökas av läkare Tillväxtavvikelse kan bero på sjukdom, som gör att barnet inte får i sig den näring det behöver eller inte kan tillgodogöra sig näringen.

Om du misstänker att ditt barn kan ha mjölkallergi ska du ta kontakt med ditt BVC för rådgivning. Om misstanke om mjölkproteinallergi kvarstår remitteras ditt barn vidare till barnläkare där diagnos kan fastställas.

Behandlingen vid mjölkproteinallergi går ut på att ta bort mjölk ur barnets kost och syftar till att ge symtomfrihet. Under barnets första halvår innebär det att ge bröstmjölk och/eller modersmjölksersättning anpassad för mjölkallergiska barn. När barnet börjar smaka annan mjölkfri mat fortsätter man att ge den mjölkfria ersättningen som dryck, välling och i mat för näringens skull. Pepticate och Neocate är modersmjölksersättningar anpassade för mjölkallergiska barn. 

Nästan alla barn som utvecklar mjölkallergi gör detta under det första levnadsåret. Efter bara några år växer dock de flesta barn ifrån sin mjölkallergi. Be ditt barns läkare göra regelbundna kontroller och fastställa om ditt barn fortfarande är allergiskt.